Helt vanlig 47 årig man med 4 barn i alla åldrar 5, 8, 13 och 23 år, när man ser det så inser man att man har har haft småbarn hela sitt vuxna liv. Jag hörde en gång tror att det var från min kusin att småbarn håller en ung, hm ja kanske är så. Jag har lyckats få ihop barn och karriär mitt eget intresse (träning). Jag kan inte påstå att jag älskade skolan, var less redan i femman och undrade hur jag skulle stå ut åtminstonde sex år till!? Ja nu vet jag att jag inte gjorde det det började i sjuan fan skolkade en hel termin, sen bytte jag skola och det fungerade en termin sen var jag där igen, ja inte riktigt de lyckades fixa mig en ung fröken med skinn på näsan då började faktiskt plugga ordentligt och det flöt på och jag faktiskt inte svårt med ämnena utan problemet var att det så j-a tråkigt. Nu trodde jag faktiskt att jag skulle gå i gymnasiet, men sen var det någon skum regel att man fick bara höja varje ämnesbetyg med två steg och då har ni räknat ut att jag bara skulle få tvåor och då kommer man inte på gymnasiet i alla fall. Nästan femton år tyckte jag tog ett bra beslut man tänker inte så långt då, jag börjar jobba och i slutet av sjuttiotalet var det inga problem att få ett jobb så jag började jobba. Nu kan jag inte säga att jag ångrade det för jag har varit ambitiös och lärt mig själv det jag behövt hela tiden så karriären har varit bra, och är gift med fyra underbara barn och jag har tid för egen träning.